Snart fryser mitt hjärta till is
När jag blir arg/ledsen/frustrerad får jag alltid känslan av att jag vill ta sönder ngt. Får så mycket känslor inombords som jag inte vet vad jag ska göra med och dom vill bara komma ut. Ibland räcker det lixom inte att gråta, man kan inte gråta tillräckligt. Så på nått sätt kan jag förstå det här med självskadebeteende, man kan hantera känslorna genom att ta sönder ngt och ofta så är det en själv som är närmast. Sen när man mår riktigt dåligt så beror det ofta på att man anklagar sig själv och vad är då bättre än att straffa just sig själv?!
Sen är det ett ganska långt steg mellan att vilja och göra...
Så just nu försöker jag hantera mina känslor genom att vara vaken, ska upp kl 7 imorgon och jobba 10h, och nånstans i mitt sinne så tänker jag att jag förtjänar att vara riktigt trött imorgon, jag har förtjänat att må så här. Skitsvårt att förklara i ord här hur jag tänker och varför jag gör så mot mig...
Aja det finns ingen som är så bra som världens bästa Lasse när man är ledsen, han kan alltid sätta ord på känslorna iaf. Så om inte jag kan skriva ner dem så kan han sjunga dem...
Du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få
Älvorna har bjudit dig till vals
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå
Du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls
I desperat jakt på en vän
kan du förnedras om igen
Du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra
Kan någon ge vad du ska ha
Vill någon se vad du har sett
Kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett
Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin
Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst
Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår
Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular
Du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer
Men du är van vid folks manér
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en tår i svarta hav
Älvorna har bjudit dig till vals
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå
Du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls
I desperat jakt på en vän
kan du förnedras om igen
Du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra
Kan någon ge vad du ska ha
Vill någon se vad du har sett
Kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett
Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin
Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst
Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår
Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular
Du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer
Men du är van vid folks manér
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en tår i svarta hav
Va fan snackar du om?
Trackback
