clorines

Det tog några timmar sen brast det. Så nu sitter jag här o tårarna rinner för fullt.
Jag är så trött på all skit i mitt liv. Känner bara att tiden går och att jag inte kan se ngn framtid. Jag är trött på att behandlas respektlös, jag är trött på att folk ljuger för mig, jag är trött på att skolan jag går på är en jävla lekskola där lärarna hellre uppdaterar sina fb-statusar än rättar tentor i tid. Men mest trött är jag på att alltid alltid ger en massa men aldrig få ngt tillbaka. Det enda jag får från vissa människor är respektlöshet och skit och jag är förbannat trött på det!
Hmm ja men kanske ska föklara lite bättre varför jag känner som jag gör ikväll.
1. den vanliga söndagsångesten har infunnit sig och med den bitterheten över att vara ensam och oälskad.
2. kommer hem och upptäcker på fb ngt som jag absolut inte ville se. va som att få en stöt genom hela kroppen när bilden dök upp.
3. HATAR fb och funderar på att stänga ner mitt konto men inser att jag är för berorende och detta gör mig ännu mera deppig.
4. personen som lagt upp bilden var ngn som jag faktiskt funderade på att bli vän med igen, försöka lägga allt åt sidan och iaf inte vara ovänner. men att inse att jag inte alls har gått vidare på det sättet som jag trott gör bara att jag känner att jag är tillbaka på ruta ett igen.
5. jag har en uppsats att skriva på som jag inte alls vill ta tag i eftersom jag just nu är skittrött på skolan och funderar på att lägga ner allt.

Så det va väl några av de sakerna som just ikväll gjort mig ledsen, arg, besviken, uppgiven och trött. Man kan väl sen lägga till alla motgångar jag varit med om de senaste åren så får man nog en ganska bra bild av hur jag mår just nu.
O ja nu finns det säkert några av er som säger att jag ska vara tacksam för det jag har, att alla kan känna sig lite nere ibland men att dte går över. Jag är tacksam för mina vänner och min familj som finns här för mig, tacksam att jag har ett jobb, en utbildning, en lägenhet, en hund, och jag vet att allt kommer lösa sig för det gör saker. MEN jag är ändå ledsen ikväll. För det finns människor som jag tyckt om, som jag litat på, som jag älskat och givit hela mig själv till som behandlar mig som skit, som att jag aldrig betydde ngt alls, och jag ska erkänna att det är det som gör allt så jobbigt som det är, känslan av att känna sig som ingenting, som ett tidsfördriv, som ngn som är som alla andra, luft.. Ja Joel, jag menar dig. Har förstått nu att allt du sa till mig bara var tomma ord. Ingenting mellan oss va bara mellan oss utan uppenbarligen lika mycket med andra oxå, och allt som sas va lögner och feghet. Och inte kan man få varken en ursäkt ett förlåt eller ens respekt. Såklart man är arg och besviken.
Pratade med en vän och hon sa att jag fick ringa o prata när jag ville, men som jag svarade: det är ingen vän jag behöver nu, det är ngt att slå på.

Har försökt hitta en låt som passar med mig ikväll men det har varit svårt. Har pendlat mellan Bob Dylan och albumet Blood on the tracks, Bonnie Tyler med It's a heartake och total eclips of the heart till Roxette med Spending my time men tillslut bestämde jag mig för New Radicals – You Get What You Give därför att det är en positiv låt men oxå för att dom sjunger: We can't forget, we only get what we give. Så funderar på när jag ska få tillbaka allt jag gett.....

Ska bara nämna mitt ljus i mörkret Jessi som bytt blogg.