clorines

Jag förstår inte varför människor är så rädda av sig. Rädda för att göra bort sig, rädda för att förlora ngn de tycker om, rädda för att bli sjuka, rädda för att dö. Ja det finns så mycke människan är rädd för, men vad hände med att vara rädd för att inte leva? Jag sätter mig själv i kategorin rädd för det mesta. Skrev ju ett inlägg häromdagen med rubriken "Man måste våga för att vinna", men ändå e jag otroligt feg när det gäller att våga. I en situation när det handlar om att våga måste man väga vad man man kan vinna jämfört med vad man riskerar att förlora. O på nått sätt kommer jag nästan alltid fram till att jag riskerar mer än vad jag vinner.  Men jag tror inte att det egentligen handlar om att jag kan förlora utan känslan av att det är större risk att förlora jämfört med mina vinstchanser. Så jag lever ju egentligen inte alls som jag lär, utan lever ett liv där jag är rädd för saker och därför begränsar mig.
Nu är det ju inte så att jag förespråkar att man ska leva farligt annars lever man inte, jag menar bara att man måste våga mer. Det mesta i livet är inte farligt, men vill man göra ngt som kan vara farligt så gör det. Våga, begränsa dig inte för att du tro att risken att förlora är större än chansen att vinna.
Om man nu väljer att våga men iaf förlorar så kommer det svåra. Att inte ångra sig. Mitt livs ord är just Ångra Inget och det är iaf något som jag lyckas leva ganska bra efter. Men då är det ju ofta som jag heller inte vågar och därför inte får en chans att ångra mig. Det enda man får ångra är sakerna man inte gjorde.
Anledningen till dessa funderingar kommer från både mig själv och från en vän. Från mig för att jag väger för och nackdelar med att våga, hon för att hon vågade och nu ångrar sig och mår dåligt över detta. Till henne säger jag att hon är stark för att hon vågade, att hon måste tänka på att det va det hon ville, och att även om inte utgången blev som hon ville så gjorde hon iaf det som hon ville, hon vågade. Hon vann inte men hon vågade. Och jag är imponerad av henne. När det gäller mig själv så fegar jag ut. Jag är övertygad om att jag kommer förlora och är inte alls beredd att förlora det jag satsar. Så jag väljer att vara tyst. Jag lever alltså inte alls som jag lär och detta gör mig frustrerad.
Så nu bestämde jag precis att jag ska börja lista saker jag vågat. Varför vet jag egentligen inte, men jag hoppas väl att det får mig att våga mer och mer. För jag vill inte begränsa mig, jag vill leva!

Så vad har jag vågat idag:
- Jag vågade ringa ett samtal som gjorde ont i magen. Jag vann inte, men jag förlorade heller inget. 

  Why would I sabotage
The best thing that I have
Well it makes it easier to know
Exactly what I want

With my hands open
And my eyes open
 I just keep hopin'
That your heart opens

It's not as easy as willing it all to be right
Got to be more than hoping it's right
I want to hear you laugh like you really mean it
Collapse into me tired with joy

Snow Patrol – Hands Open