Såra mig hellre med sanningen

Sitter här nu och har knappt sovit på hela natten. Gick o la mig sent, släckte sent, blev väckt, kunde inte somna om. Somnade, blev väckt igen, kunde verkligen inte somna om. Somnade efter nån timme, vaknade igen o gick ut med min hund. Så sömnen såg ungeför ut såhär inatt: La mig vid halv 12, somnade kvar över 12, blev väckt halv 1, somnade strac efter 1. Blev väckt kl 3, somnade starx efter 4, gick uoo 20 i sju. O när jag kom in igen som kunde jag inte somna om såklart. Så det kommer vara en trött Caroline idag. Men snart ska jag ut på en promenad med Frida för att skingra tankarna lite.

Det va verkligen en sjuk dag igår. Vet inte vad jag ska tro på längre. En person som jag litat på i nästan 1,5 år visade sig vara den största lögnaren någonsin. Jag har under hela tiden haft känslan att det va såhär men han förnekade det två ggr för mig. Men det visade sig vara helt sant. Det sköna är att jag verkligen inte är intresserad av att ha honom i mitt liv längre. Han har visat hur feg han egentligen är o jag vet inte om det är mest synd om henne eller om honom. Man tror att man kan rädda en person, att om man bara finns där så kommer denne att läka, kommer att finna sig själv. Men Så är det ju uppenbarligen inte. Istället sticker han huvudet i sanden igen, väljer att börja om istället för att ta tag i problemen på riktigt. Jag är så glad att jag inte e kvar i skiten längre. O jag är glad att jag gjorde som jag gjorde mot honom o nu fick berätta det. Det kanske gör mig till en mindre människa, att jag nästan sjunkit lika lågt som honom, men jag är bara glad att jag fick det sagt. Så om den förra händelsen var spiken i kistan så va denna begravandet av kistan.
Strax efter allt hänt fick jag pratat med en ny bekantskap. Efter det lilla jag träffade honom känner jag ändå att jag kan säga att han verkar vara en klok och sund människa. Så där E har du gjort ett riktigt kap. Utan att vara speciellt insatt i hela grejen så var han tillräckligt ärlig för att säga precis det jag behövde höra och det gjorde helt klart eftermiddagen så mycket enklare. Sen e det ju klart att det snurrade mycket i mitt huvud när jag skulle sova och det va väl därför det va så svårt att somna. Det som sen hände under natten gjorde ju inte saken lättare. Men jag vet inte vad jag ska tro på, känns som om det är något konstigt med hela situationen. Men det e ju en helt annan historia som vi inte har sett slutet på än misstänker jag =)

Nu blir det promenad i solen!


Va fan snackar du om?

Skriv nå vettigt!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0