clorines

Ibland e allt så konstigt. Efter en rejäl svacka så går nu allt som på en motortväg. Träffade en kille ute ikväll. Började med att han tjuvlyssnade på en konversation mellan mig o en polare. Så ville han lägga sig i o frågade om vi hade problem med killar. Min polare har det, men i den sekunden han sa det så kände jag bara att Nej, jag har inga problem. Jag styr mig själv och bara mig, och vem kan säga att det är ett problem?! Vi pratade på ett bra tag o tillslut insåg jag att han bara va en desperat 32åring som äntligen kände lite samhörighet med en tjej. Men även om jag efter ett tag kände mig lite besvärad av honom så kunde jag inte låta bli o tänka att det jag sa fick mig o fatta ännu mer, Jag trivs med mitt singelliv. Jag styr över mig själv och behöver aldrig ta hänsyn till ngn annan. Det e klart att man ibland kan sakna det här med tvåsamhet o mys o sånt, men e det värt det? Det är ju det de inte är. Inte nu, men det e väl för att jag inte hittat den rätte heller. Men jag har inga höga förväntningar längre, det är inte det som e det viktiga, inte för mig iaf. Det som e viktigt för mig just nu är hitta mig själv och känna att jag gör saker för mig själv, lever mitt liv för att jag vill och gillar det. Detta e den bästa insikten på länge.
Nu ska jag ta o sova o njuta av mitt liv.
Natti natt!