clorines

Jag har kommit fram till att jag har commitment issues. Har kommit på det nu efter mycke funderande och analyserande. Först är jag rädd för att bli kär i ngn därför att risken finns att man bli sårad. Sköter man sig själv så kan man styra vad som händer. Sen är det att jag vill bara ha folk jag inte kan få o detta är för att jag är rädd för dom som vill ha mig därför att då kanske det blir seriöst o sen måste jag göra slut, o det e ju aldrig roligt. För tänk om det blir seriöst o sen kommer jag på (som jag alltid gör) att jag inte e kär längre osså blir det massa bråk o krångel. Palla. Så därför är det lättare o vilja ha ngn som inte vill ha en tillbaka för då har man en ursäkt att inte hitta ngn annan. Man kan säga att jag både vill äta kakan o ha den kvar. Men tänk det ultimata e ju att ha ngn som man kan ligga lite med ibland utan några förpliktelser.
Efter att ha sett Sex in the City- filmen så tror jag att jag är som Samantha, jag vet helt ärligt inte om jag är gjord för "normala" monogama förhållanden. Eftersom jag är uppvuxen med den normen så e det kanske inte så konstigt om jag tror att det är det jag vill, men jag vet ju inte om det verkligen är mitt mål i livet. Jag vill inte gifta mig och jag tror inte jag vill inte ha barn o är inte det två ganska grundläggande saker för ett "normalt" förhållande? Nä jag skaffar nog hellre en hund....