clorines

Shit jag trodde jag var stresstålig och ganska laid back, men uppenbarligen inte. Så som jag varit de senaste veckorna, och speciellt de senaste dagarna är absolut inte synonymt med stresstålighet. Ikväll nu har det varit helt galet. Men jag är medveten om att jag har ett ganska stort kontrollbehov och när saker inte går som jag vill så kan jag lätt få lite spel. Men iaf. Va hemma hos mor o far nu för lite mini-julafton. Så skulle jag skriva ut hostelbokningen (kan ju här även lägga till att hostelets hemsida fortfarande inte "finns" vilket inte bidrar på ett bra sätt till min stress) och kunde inte låta bli o kolla hur det såg ut med flighter på Landvetter. Så stod det att det fortf. var stora problem på Frankfurts flygplats och att man skulle kontakta sitt flygbolag. Så jag tänkte att jag kunde ringa dom o kolla vad dom tycker man ska göra. Då gick det inte att ringa efter 18.30, då va klockan 19.30. Så jag ringde Landvetter för o fråga om det va värt att åka ner o ta flyget 07.40 istället för 10.40, eftersom vi då har marginal vid ev förseningar. Men hon jag pratade med där sa inget utan jag fick bara ett nummer till Lufthansa Tyskland. Så pratade vi om att åka ner ändå o chansa.. Men då måste ju Jessi var med på detta, och hon svarade inte när jag ringde. Här började den ordentliga paniken komma krypande. Tillslut letade jag upp hennes pappas hemnummer för jag trodde hon va där, men det va hon ju inte. Men pappans sambo var hemma så jag fick hans mobilnummer istället. Så mitt i middagen fick jag tag på henne :) Lite lätt desperat lät jag nog. Under hela den här tiden hade jag nog en puls på 180, och lät nog väldigt kort och snäsig mot min familj. Men nu bestämde vi iaf att vi åker ner tidigt imorgon och kollar om dom vill skicka med oss på det tidiga flyget. Kjell sa till mig att om dom inte gör det så kommer ni med det andra o sen får det bli som det blir. Jag vet att allt får bli som det blir, det är utom min kontroll, men det är svårt.