Jag får liksom ingen ordning på mitt liv....
Tråkigt att jag bara lyckas skriva här när det är dåligt. Då kan man ju lät få känslan av att mitt liv suger. O det gör det inte, inte hela tiden iaf. Men just nu är det så där jättemycke tankar och känslor så jag behöver få ut dom nånstans. Jag o Joel är tillbaka på samma ställe som vi va för några månader sen, förutom att jag nu skulle vilja säga att det är så gott som kört. Han tycker om mig och jag tycker om honom o det är därför detta blir så jobbigt. Han ser inte mig i sin framtid utan där är det bara han o barnen, ingen annan. Jag vill ha en framtid o vet därför inte om jag kan fortsätta såhär. Men jag är inte mogen att ta beslutet att göra slut, just nu känns det som om jag skulle ångra det för all framtid. Jag hoppas på att han slutar upp med att vara så feg o inser att det ska vara han o jag. Men när an ser till alla fakta så börjar oxå jag tvivla... Vi har träffats i snart ett år, borde han inte veta då? Vi har hållt på så här fram o tillbaka nu i snart 5 månader, känns ganska kört va? Även jag har tvekat många ggr pga alla omständigheter men hela tiden kommit fram till att eftersom vi tycker om varandra så löser det sig, men räcker vekligen det? Jag skulle kunna gå vidare o hitta ngn som är i samma fas i livet och som vill sånt som jag vill, men jag kan inte se mig själv utan Joel. Bara tanken på ett liv utan honom skrämmer mig mer än känslan jag har nu, att jag känner mig som ett tidsfördriv o ett nöje. Jag vet att det inte är så, men känslan finns. Men det första är antagligen en mer kortlivad känsla, en dag kan jag gå vidare. Så är det värt att stanna? Jag vet faktiskt inte vad vi ska göra. Just nu går vi bara runt i cirklar, o denna vecka har han sina barn så jag är ensam med att försöka reda ut allt. En dag har gått och jag känner redan panikkänslorna komma krypande. Jag är inte bara rädd för en tillvaro utan Joel utan oxå för att jag ska falla tillbaka där jag var innan han kom in i mitt liv och gav det mening.....
Vem kan förklara och uttrycka mina känslor bättre än världens bästa Lasse?!
Tycker du är stark gumman. Finns här för dej och du kommer inte att falla tillbaka det lovar jag! Du har kommit förbi den tiden och nu ser vi bara framåt...Och om inte annat så har Joel fått dej att inse vad du vill i framtiden och den framtiden finns för dej...om inte med honom så med någon annan.
Du och jag kanske ska ta och bli ihop...=) Förstår hur du känner. Ta en dag i taget och kom ihåg att du är viktigast i ditt liv!
