Höga berg o djupa dalar

Om man inte vågar ge sig in i nått för att man e rädd o bli sårad finns det en risk att man missar ngt som hade kunnat bli väldigt bra. Men ibland vet jag inte om det e värt det. Jag har vant mig så att inte behöva oroa mig o bara tänka utifrån mig själv... Nu pendlar ju humöret som en jojo, ena stunden kass, nästa e det hur bra som helst, till att sen kännas kass igen. Topparna blir högre, men dalarna blir oxå djupare.

Va fan snackar du om?

Skriv nå vettigt!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0